Jag vill spinna vidare på Kalles liknelse av Katedralen och Bazaaren.
Jag minns själv när jag skulle gå in i mitt första Open Source-projekt, från att gå från en stel projekthierarki till ett tillsynes öppet galenskap var mycket svårare än jag först trodde.
För jag minns att jag hela tiden mer eller mindre i oförstånd frågade; Men vem är ansvarig?
Jag vågade inte riktigt göra något i början för att jag inte visste vems ansvarsområde just den delen i projektet jag intresserat mig för.
Man är väldigt hjärntvättad in i ett tankesätt där en katedralisk struktur är det enda rätta i alla typ a projektform. Därför tog det mig ett bra tag innan jag förstod hur hela besluts-processen fungerar i ett öppet projekt.
Det är precis det nya och "ovana" upptäcker när dom går med i Piratpartiet, folk är inrutade i hur en organisations ska se ut så de har väldigt svårt att bryta mönstren, precis som jag som stod i ett hörn och frågade lite försynt;
Men vem är ansvarig? vem ska jag be om lov för?
har dom svårt att ta tills sig hur en process fungerar. För Open Source är väldigt förvirrande, men när det väl fungerar så spinner det som en väloljad maskin där snabba beslut kan tas på ett helt annat sätt.
Största problem är dock det som Klara är inne på med supernoder, ett öppet projekt kan väldigt lätt bli en personkult eller falla sönder när "fel" person lämnar; Våra uppstartade och nerlagda (eller islagda) systerpartiet är strålande exempel på detta.
Många tror att bara för det är ett öppen projekt finns inget ansvar. Inget kan vara mer fel, precis som jag hade svårt att förstå att ingen var ansvarig hade jag också svårt att förstå att det fanns en ansvars-modell och en väldigt stark sådan.
Open Source är inte nått anarkistiskt mass-galenskap där alla bara kastar in sina förslag vind för våg.
Alla organisationer har sina regler och formalia, fast dom ser olika ut. Regler och formalia är i sig absolut inget fel med, men alla reglar skall alltid vara uppe för diskussion och formalia ska aldrig finnas till för sin egen skull, precis som Mattis skriver i sin blogg.
Vad folk måste förstå är att besluts- och kvalitets-ansvar är lätt att ta fel på men är två helt olika saker.
Open Source jobbar efter ett genomsyrande kvalitets-ansvar hos alla inblandade. Därför var svaret på båda mina problem ganska simpelt:
Det finns inget personligt beslutsansvar, bara ett personligt kvalitets-ansvar.
Om man går med i ett Open Source projekt tar man automatiskt på sig ansvaret att öka kvalitén.
Så hur binder man ihop hela mitt raljerande med Piratpartiet?
Partiet har en uttalad decentraliserande organisation vars mest utopiska bild skulle fungera som ett open source projekt.
Men, i dagsläget fungerar det inte; främst för att folk inte förstår sig på bazaar-modellen och att dom inte är ens medvetna om att dom har gått med en i decentraliserad grupp.
Jag vet en del partimedlemmar som är väldigt inaktiva (jag själv var innan ex) just pga av detta. Dom vet inte vart dom ska vända sig. Avsaknaden av Informationen om hur piratpartiet fungerar är total, på sånär nått blogg-inlägg hos Rick eller andra inbitna pirater.
Detta innebär att vi har istället har en liten men aktiv grupp som utåt sett kan ses väldigt katedralisk som gärna pratar hur decentraliserat och bra piratpartiet är.
Visst vi kan dunka oss i ryggen för vi har kanske Sveriges mest demokratiska årsmöte, men allt annat då?
Oj, när jag skriver det här inser jag att jag har starkare åsikter om frågan än vad jag anade.
Jag rekomenderar jag alla som är intresserade om hur en decentraliserad beslutsprocess fungerar att läsa Eric S. Raymond essä "The Cathedral and the Bazaar", finns att köpa (ISBN 1-56592-724-9) och i webutförande.
[Edit: Fixade lite stavfel, hade väldigt bråttom när jag skrev]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar